Det är kallt, kallt, kallt! Termometern visar -10. I förra veckan var jag ute med kameran.

Det var några minusgrader och allt var vitt och frostigt. Det var då som jag hittade massor av ”vätteskägg” nere vid Trollsjön! Har aldrig sett så mycket förut. Trodde först det var någon konstig svamp, men efter en närmare analys……. Det var is – håris, kallas det också för. Här följer mina bästa bilder från min utflykt med kameran.

På vägen ner mot Trollsjön, går det en grusväg upp till höger. Om man följer den kommer man till en bäck. Det är ”kvarnabäcken”. Där fanns (precis som namnet skvallrar om) förr en kvarn. Det var en sk. skvaltkvarn.

Här porlar vattnet i kvarndammen.

Här följer ett litet stycke om kvarnarnas historia i Sverige: Vattendrivna kvarnar har funnits i Sverige sedan 1200-talet. Skvaltkvarnen är den enklaste vattendrivna kvarnen för malning av säd. Den användes i små bäckar och vattendrag. Anläggningen bestod av en fördämning, en vattenränna och själva kvarnhuset. Vattenflödet leddes till kvarnhjulet i trärännan. Skvaltkvarnen hade ett liggande vattenhjul på samma axel som den roterande kvarnstenen, vilket krävde liten fallhöjd. Kvarnbyggnaden låg antingen över vattenfåran eller med ena änden utskjutande över. Ofta var det bara möjligt att mala säd under vår och höst när vattenflödet var tillräckligt.

Så här kan det ha sett ut vid skvaltkvarnen i kvarnabäcken. (Bilden är från en skvaltkvarn i Sällstorp.)

Det finns många lämningar av gamla vattenkvarnar. Om byggnaderna är borta kan man ofta ser spår av den, ex grundstenar, dammfästen eller spår efter kvarnvägen. Inte sällan ligger någon eller några kvarnstenar kvar på platsen…..

Redan under medeltiden försökte de stora jordägarna, adelsmännen, kyrkan och kronan att motverka böndernas egna ”husbehovskvarnar” för ju fler bönder som var hänvisade till att mala sin säd (mot avgift) ”tull” i en av de stora jordägarnas kvarnar, desto större ekonomisk förtjänst gjorde kvarnägaren. Från slutet av 1400- talet till början 1800-talet var det svårt att få anlägga nya kvarnar, både husbehovskvarnar och tullkvarnar. I vissa områden förbjöds dem helt så att de inte skulle konkurrera ut någon äldre kvarn eller orsaka förändringar i vattenflödet. Under 1800-talet övergav allt fler bönder sina enkla kvarnar för de elektriskt överlägsna hjulkvarnarna som malde effektivare och gav finare mjöl. Dessa enklar skvaltkvarnar försvann ur allmänt bruk vid 1900-talets början.

Det skulle vara roligt att veta när, och hur länge ”vår” skvaltkvarn var i bruk. Om man tänker på att den tillhör den stora gård som vi har i närheten, och att den gården har anor långt bakåt i tiden (1500-talet) kanske ännu länge. Så borde man ju kunna gissa på…..någonstans mellan 1500 – 1900 talet. Så har jag gjort en sk. helgardering!

Önskar alla en fin vinterdag. Vi har – 8 just nu.