I mĂ„ndags körde jag till Glommen. (10 km norr om Falkenberg). VĂ€dret var varmt och skönt, ingen vind, lite soldis – en perfekt dag för min lilla utflykt till denna lilla söta fiskehamn. Eftersom det var mĂ„ndag, hade inga bĂ„tar varit ute och fiskat, dĂ€rför lĂ„g det fem fiskebĂ„tar i hamnen, (till höger en del av gĂ€sthamnen och bĂ„tklubben).
Vi har varit mycket i Glommen förut genom Ă„ren. Redan nĂ€r vi var smĂ„ (8 – 12 Ă„r) anordnades det dans pĂ„ Glommens brygga. Vissa lördagar spelade pappa och hans musiker-kompisar. DĂ„ var jag och syrran sĂ„ klart dĂ€r. Vi köpte lotter och spelade pĂ„ chokladhjulet. Ibland vann vi choklad eller 250 gr frysta rĂ€kor! Dansen pĂ„ bryggan förĂ€ndrades och blev till en stor âkrĂ€ftfestivalâ och varje Ă„r spelade Flamingokvintetten! Det var sĂ„ mysigt och fint.
Mysigt och fint Ă€r dĂ€r fortfarande. I mĂ„ndags kĂ„nkade jag med mig den tunga systemkameran, för hĂ€r skulle det tas kort ordentligt. (Det Ă€r dessutom vĂ€ldigt mycket roligare att fotografera med den.) Det Ă„ngrade jag inte. Jag gick först för att titta pĂ„ âGlommastenenâ ett flyttblock frĂ„n istiden. (Eller Glumstenen som den egentligen heter.)
Information om Glumstenen: Glommen har fĂ„tt sitt namn efter det stora flyttblocket frĂ„n istiden. Den Ă€r 5 x 4 x 3 meter och borde vĂ€ga ca 160 ton. Stenen Ă€r av gnejs. Flyttblocket transporterades till Glommen med inlandsisen. NĂ€r det lossnade var det mycket djupt vatten pĂ„ platsen, men den senare landhöjningen gjorde att blocket sĂ„ smĂ„ningom blev synligt. Glumstenen Ă€r omnĂ€mnd redan pĂ„ 1000-talet som sjömĂ€rke för vikingarna och förmodligen kĂ€nd sedan Ă€nnu tidigare. Första omnĂ€mnandet âGlaumsteinâ kommer frĂ„n islĂ€ndska skrifter, dĂ€r det berĂ€ttas att den norske kungen Harald HĂ„rdrĂ„de ankrade vid Glaumstein med en flotta Ă„r 1061. Ordet âglaumâ tros betyda larma eller bullra. För fisket var stenen lĂ€nge ett landmĂ€rke, men förlorade denna roll nĂ€r Morups TĂ„nge fyr kom i bruk Ă„r 1843.
Det finns flera pirer och mĂ„nga bryggor att gĂ„ ut pĂ„. Ăver allt sĂ„g jag saker att fotografera. NĂ€r jag var lĂ€ngst ut pĂ„ en av pirerna satte jag mig ner och njöt av solen och att vattnet lĂ„s sĂ„ stilla. Det var dĂ„ som jag sĂ„g den! Fenan! Jag hade sett sĂ„dana fenor förr, fast dĂ„ var jag i Mexiko. En delfin!
DĂ„ var jag glad för att jag hade med mig systemkameran, kan jag sĂ€ga! âDelfinenâ var uppe, kanske 5 – 6 gĂ„nger och andades, sedan försvann den och syntes inte mer. Det var först pĂ„ vĂ€gen hem, nĂ„gra timmar senare, som jag funderade pĂ„ om det verkligen kunde vara en delfin. NĂ€r jag kom hem âgoogladeâ jag bilderna och dĂ„ förvandlades min delfin till en tumlare – den minsta valen i valfamiljen. Men jag Ă€r ganska nöjd Ă€ndĂ„, har aldrig sett en tumlare förr.
TvĂ„ timmar senare Ă„kte jag hem med kameran full av fina bilder – hĂ€r kommer de bĂ€sta!
Slamrekullen - Ullared 