…….som min syrra säger. Hon som åker husbil (https://varahusbilsresor.se) i ur och skur, men då aldrig till Marstrand. Dit åker hon bara när det är sol och inte så mycket vind. I förra veckan blev det ”Marstrandsväder” och jag förberedde en dagsutflykt med matsäck och allt.
Lägst ut i väster, där skärgården tar slut och havet tar vid, ligger Marstrand. (Det tar exakt 2 timmar att åka dit från Slamrekullen). Efter en kort färjetur över sundet (utan bil) befinner man sig på själva Marstrandsön. Här finns det historia, precis som jag gillar! Marstrand är en seglarstad och en badort, (med anrik historia från förra sekelskiftet, då Marstrand var en kurort.)
Här finns kajen med båtar av alla slag, mysiga hus med bilfria gator! Topprestauranger och caféer, sol och bad och så fästningen! Carlstens fästning, en mäktig byggnad och ganska hemsk faktiskt.


Vi har varit på Marstrand förut, men aldrig varit inne på fästningen. Nu bestämde jag, att vi till och med skulle gå på den guidade turen. Det var intressant! Nu följer en liten historisk berättelse om Marstrand: Marstrands stad grundades redan på 1200-talet av den norska kungen Håkon Håkonsson. Läget var suveränt med två inlopp till hamnen och dessutom var hamnen oftast var isfri året runt. (På grund av de starka strömmar som finns i havet). Marstrand var länge en stor fiskehamn och en utgångshamn för den internationella sjöfarten. Rakt västerut ligger Skagen (Danmark) och den den vägen gick de gamla segelfartygen. Idag är Marstrand mest känt för andra segelbåtar som publiksport.
Under många hundra tals år var tillgången på sill skillnaden mellan välstånd och fattigdom. Under 1500-talet blev Marstrand sillfiskets centrum i Europa. Paris gatulampor brann med sillolja från Marstrand. Arbetstillfällena lockade till sig folk från när och fjärran och under den här tiden blev ön vida känd för sin omoral. Det fanns över hundra krogar på den lilla ön. Välståndet var stort och rådhuset byggdes i sten eftersom man var trött på alla bränder. Men sillen försvann och det blev inga mer stenhus.


Historien fortsätter…… Vid freden i Roskilde 1658 blev Marstrand svenskt och det var nu som fästningen började byggas. På 1700-talet kom sillen tillbaka. För att locka arbetskraft till Marstrand infördes ”Porto Franco” vilket betyder frihamn, fri från skatt, fristad för brottslingar och Sveriges enda stad med total religionsfrihet. Men de stora ”sillepokerna” tog slut och Marstrandsborna tvingades hitta någon ny inkomst. När fenomenet ”havsbad” kom på modet under senare delan av 1800-talet upplevde Marstrand en ny glansperiod. Marstrand som badort drog till sig det ”fina folket” som ville roa sig kungligt på de nybyggda anläggningarna samt ”Societetshuset”, ”Turisthotellet” och Marstrands varmbadhus.

Socitetshuset – Marstrand. Sveriges konung Oscar II (står staty framför huset), tillbringade i stort sett varje sommar från 1887 – 1907 på Marstrand, vilket gav kunglig glans till ön och societen. Framför huset ligger kajen och kungsplanen, en stor plats där socialt liv och spel ägde rum……bara några 100 meter från de tjocka stenväggarna till Carlstens fästning där många fångar utsattes för otroligt lidande.





Carlstens fästning – stackars de som hamnade där! I mer än 300 år har den väldiga väktaren skyddat den lilla trästaden nedanför. Eftersom hamnen nästan aldrig fryser till, förlades en del av den svenska flottan här. För att försvara Marstrand beslutade Karl X Gustav att bygga en fästning på ön. Arbetet utfördes av fångar som dömts till straffarbete. Först byggdes ett fyrkantigt torn och murar runt en liten borggård. På 1680-talet förstärktes fästningen genom att tornet gjordes runt och högre, samt att murarna höjdes. I början av 1700-talet stod vallarna som omsluter den stora borggården färdiga och under 1800-talet byggdes de yttre delarna. 1860 rapporterades fästningen vara färdigbyggd. Fästningen har anfallits två gånger. En gång av norrmännen och en gång av danskarna. Vid båda tillfällena förlorade Sverige fästningen men fick tillbaka den efter förhandlingar.
Att släpa sten till fästningsbygget var ett hårt arbete. För att få tillräckligt med arbetskraft infördes ett nytt straff i den svenska lagen – ”Marstrandsarbetet”. Från hela landet fördes då förbrytare som skulle ingå i arbetsstyrkan. Straffets längd varierade från ett par år till livstid. För att förhindra rymningar var fångarna försedda med en tvåkilos järnkula fäst med en kätting runt ena fotleden. ”Lasse-Maja” är en berömd fånge som satt på Carlstens fästning i 26 år! Han hette egentligen Lars Molin och var en framgångsrik tjuv. Genom att klä sig i kvinnokläder lyckades han länge undkomma polisen, men till slut greps han och dömdes till livstids Marstrandsarbete. Tack vare sina kokkunskaper (som han lärt sig som ”kvinna”) avtjänade Lasse-Maja stora delar av sitt straff som kock. Efter 26 års fångenskap benådades han av kung Karl XIV Johan.
Nej, nu måst vi ut! Ut från denna tunga stenhög och dess fängelsehålor och annan hemsk historia. Jag blev lite yr i mössan och fick hjärtklappning när vi var inne i fängelsehålan. Kan det vara den tunga energin som fanns där? Jag tror det.
Nu blir det ett besök på en av de många restaurangerna – ”Världshuset”. Torsk för mig och kött till Ronny. (På menyn fanns en rätt. Det stod ”dagens fångst”. Vågade inte ta den. Det kunde ju tusan bli vad som helst. Sill? Makrill? Blåmanet? Nä, inga sådana överraskningar när man är hungrig och har traskat backe upp och backe ner på Marstrand.) Det är väldigt backigt och mycket kullersten.













Silverpoppeln på Marstrand. Planterad år 1866. Tänk vad den har sett……
Jag älskar Marstrand! Så klart har vi med denna utflykt i vår informations pärm i stugan. Så värt ett besök, men som sagt – det måste vara ”Marstrandsväder”!

Det är dessa böcker som jag läst i sommar och de finns översatta till tyska! Läs dem och sedan när ni kommer till oss, kommer ni att besöka Marstrand – jag lovar!






































































































