I måndags körde jag till Glommen. (10 km norr om Falkenberg). Vädret var varmt och skönt, ingen vind, lite soldis – en perfekt dag för min lilla utflykt till denna lilla söta fiskehamn. Eftersom det var måndag, hade inga båtar varit ute och fiskat, därför låg det fem fiskebåtar i hamnen, (till höger en del av gästhamnen och båtklubben).

Vi har varit mycket i Glommen förut genom åren. Redan när vi var små (8 – 12 år) anordnades det dans på Glommens brygga. Vissa lördagar spelade pappa och hans musiker-kompisar. Då var jag och syrran så klart där. Vi köpte lotter och spelade på chokladhjulet. Ibland vann vi choklad eller 250 gr frysta räkor! Dansen på bryggan förändrades och blev till en stor ”kräftfestival” och varje år spelade Flamingokvintetten! Det var så mysigt och fint.

Mysigt och fint är där fortfarande. I måndags kånkade jag med mig den tunga systemkameran, för här skulle det tas kort ordentligt. (Det är dessutom väldigt mycket roligare att fotografera med den.) Det ångrade jag inte. Jag gick först för att titta på ”Glommastenen” ett flyttblock från istiden. (Eller Glumstenen som den egentligen heter.)

Information om Glumstenen: Glommen har fått sitt namn efter det stora flyttblocket från istiden. Den är 5 x 4 x 3 meter och borde väga ca 160 ton. Stenen är av gnejs. Flyttblocket transporterades till Glommen med inlandsisen. När det lossnade var det mycket djupt vatten på platsen, men den senare landhöjningen gjorde att blocket så småningom blev synligt. Glumstenen är omnämnd redan på 1000-talet som sjömärke för vikingarna och förmodligen känd sedan ännu tidigare. Första omnämnandet ”Glaumstein” kommer från isländska skrifter, där det berättas att den norske kungen Harald Hårdråde ankrade vid Glaumstein med en flotta år 1061. Ordet ”glaum” tros betyda larma eller bullra. För fisket var stenen länge ett landmärke, men förlorade denna roll när Morups Tånge fyr kom i bruk år 1843.

Det finns flera pirer och många bryggor att gå ut på. Över allt såg jag saker att fotografera. När jag var längst ut på en av pirerna satte jag mig ner och njöt av solen och att vattnet lås så stilla. Det var då som jag såg den! Fenan! Jag hade sett sådana fenor förr, fast då var jag i Mexiko. En delfin!

Då var jag glad för att jag hade med mig systemkameran, kan jag säga! ”Delfinen” var uppe, kanske 5 – 6 gånger och andades, sedan försvann den och syntes inte mer. Det var först på vägen hem, några timmar senare, som jag funderade på om det verkligen kunde vara en delfin. När jag kom hem ”googlade” jag bilderna och då förvandlades min delfin till en tumlare – den minsta valen i valfamiljen. Men jag är ganska nöjd ändå, har aldrig sett en tumlare förr.

Två timmar senare åkte jag hem med kameran full av fina bilder – här kommer de bästa!