”Ni svenskar, med alla era röda hus…….”

(Varför har de ”pippi” på just rött? Konstigt. Väldigt konstigt.)

Nu kommer här ett väldigt långt, och historiskt inlägg om våra röda hus. (Som vi ofta får frågor på, varför målar ni husen röda?) När jag stod och målade för några dagar sedan tänkte jag att, jag ska minsann skriva och berätta historien om den röda färgen och varför vi målar rött ❤️

Historien om den röda stugan.

Det börjar i en gruva – Falu Gruva (kallas för ”gamla mormor” ). Sverige har mycket att tacka denna gruva för. I gruvan har det brutits koppar i över 1000 år, när den stängdes 1992. (Är nu ett världsarv). Under många år var Falu gruva en av Europas största industrier. Under många, många år var Falu gruva Sveriges ”kassako” och utan den hade nog Sverige aldrig fått någon stormaktstid. Gruvan gav oss både en stormaktstid OCH något som vi använder än idag, något som aldrig slutat vara modernt, nämligen Falu rödfärg. Den färg som kommit att pryda hela Sverige.

Den röda färgens historia börjar med en stor del storhetsvansinne. På 1500-talet ville den svenske kungen att taket på slottet skulle vara gjort av koppar, precis som de fina slotten i Europa. Men koppar till ett stort slottstak hade inte ens kungen råd med, så lösningen fick bli att färga taket med rödfärg gjord på pigment från Falu gruva. Det såg ju nästan ut som koppar. Detta startade en trend, att rödfärga delar av eller hela byggnader för att ge intryck av att de som bodde där var väldigt rika. De röda väggarna påminde ju om tegelväggarna som de svenska stormännen sett när de rest runt i Europa, för något tegel hade de inte råd med.

Kungen var ju en stor influenser i sin tid. Det som kungen gjorde, ville också adeln härma. Att måla rött var ett sätt att hävda sin status i samhället. Kungen fick många följare 😁 Kyrkan började måla prästgårdarna röda. Militären ville ju inte vara sämre. Allt eftersom rödmålades allt fler byggnader och till och med soldattorpen blev röda med tiden.

På 1700-talet var den röda färgen något väldigt exklusivt, en lyxvara som bara de rika hade råd med. Att ha ett rödmålat hus var en statussymbol. Det var vanligt att den sida av huset som vette mot vägen målades röd, speciellt om kungen skulle komma på besök. Mot slutet av 1700-talet började den industriella tillverkningen av rödfärg vid Falu gruva och det blev möjligt att producera mer av färgen. Nu börjar också storbönderna att rödmåla sina hus. Färgen började också få uppmärksamhet för sina praktiska egenskaper. Den var inte bara vacker och trendig. Virket höll helt enkelt längre när husen var målade. 1700-talet var ett bra århundrade för färgen och för hela Sverige.

Bra skördar, få krig och medicinska framsteg gjorde att svenskarna levde längre. En bit in på 1800-talet började Sverige få problem. Allt fler barn överlevde till vuxen ålder och skulle då dela på den mark som tillhörde familjen. Jorden räckte helt enkelt inte till. Alternativen var att bli jordbruksarbetare – statare, eller flytta till städerna och de växande industrierna. Sedan kom nödåren under 1860-talet som satte fart på emigrationen. Totalt emigrerade ungefär en miljon svenskar (en femtedel av befolkningen).

Detta var ju inte bra för Sverige. Massor av arbetskraft som försvann över Atlanten. Tänk om Sverige helt skulle förlora sina unga! Utan dem, hade landet ingen framtid. Vid sekelskiftet 1900-talet, startades utredningar som skulle ge svar på vad som skulle göras för att få Svenskarna att stanna hemma. Ett av förslagen var – bättre bostäder. Bygga bort bostadsbristen – den svenska egnahemsrörelsen startades. Självklart skulle svenskarna ha sina egna hem, men inte vilka som helst. Det måste vara ett hus och ett hem som låg på landet och inte i stan (där var det trångt och smutsigt.)

Precis som många idag önskar sig ett förstahandskontrakt på en bostad, önskade sig svenskarna på slutet av 1800-talet och början på 1900-talet ett hem de kunde kalla sitt eget, inte bara någonstans att bo utan en plats att leva på. Egnahemsrörelsen gav många svenskar deras första chans i livet att få ett lån att köpa eller bygga bostad för. Den gav andra en chans att förbättra det boende de redan hade.

Egnahemsrörelsen är också ursprunget till många av de röda hus vi ser i Sverige idag. De byggdes efter typritningar som förutsatte att husen rödmålades. Rödfärgen hade vid den här tiden börjat bli en symbol för nationalromantiken, som hyllade hembygden och det lantliga livet på röda bondgårdar. När det började byggas nya svenska hem var alltså rödfärgen det självklara valet att måla med.

Sverige hade haft lite av en identitetskris i början av 1900-talet eftersom så många svenskar lämnat landet och den svensk-norska unionen precis upplösts. Då var den röda färgen en del i att omskapa bilden av nationen Sverige. Den kom ju bokstavligen från den svenska jorden och industrin vid Falu gruva. En gruva som bidragit starkt till att göra Sverige så framgångsrikt. Den röda färgen blev inte bara symbolen för friheten att äga sitt eget hem, utan också en symbol för hela nationen. Färgen kunde nästan sägas vara av lika stort värde för bilden Sverige som den svenska flaggan.

Idag ser vi med kärlek och en stark frihetskänsla på den röda stugan. Hur själva byggnaden ser ut spelar ingen roll, stor som liten, det är färgen vi känner igen och älskar. Det finns inget annat land i världen där färgen på ett hus knyter samman befolkningen så som den röda färgen binder ihop Sverige och svenskarna. Många har en relation till någon form av röd stuga. Idag målar vi inte rött för att efterlikna lyxiga tegelväggar från kontinenten, snarare önskar vi oss någonstans där vi får känna oss hemma och fria – som i vår egen lilla röda stuga.

Det var historien om den röda färgen och de röda husen.

Jag har hämtat all fakta från: falurodfarg.com

Om ni vill läsa mer om Falu gruva: http://www.falugruva.se