…….som min syrra sĂ€ger. Hon som Ă„ker husbil (https://varahusbilsresor.se) i ur och skur, men dĂ„ aldrig till Marstrand. Dit Ă„ker hon bara nĂ€r det Ă€r sol och inte sĂ„ mycket vind. I förra veckan blev det ”MarstrandsvĂ€der” och jag förberedde en dagsutflykt med matsĂ€ck och allt.
LÀgst ut i vÀster, dÀr skÀrgÄrden tar slut och havet tar vid, ligger Marstrand. (Det tar exakt 2 timmar att Äka dit frÄn Slamrekullen). Efter en kort fÀrjetur över sundet (utan bil) befinner man sig pÄ sjÀlva Marstrandsön. HÀr finns det historia, precis som jag gillar! Marstrand Àr en seglarstad och en badort, (med anrik historia frÄn förra sekelskiftet, dÄ Marstrand var en kurort.)
HÀr finns kajen med bÄtar av alla slag, mysiga hus med bilfria gator! Topprestauranger och caféer, sol och bad och sÄ fÀstningen! Carlstens fÀstning, en mÀktig byggnad och ganska hemsk faktiskt.
Vi har varit pÄ Marstrand förut, men aldrig varit inne pÄ fÀstningen. Nu bestÀmde jag, att vi till och med skulle gÄ pÄ den guidade turen. Det var intressant! Nu följer en liten historisk berÀttelse om Marstrand: Marstrands stad grundades redan pÄ 1200-talet av den norska kungen HÄkon HÄkonsson. LÀget var suverÀnt med tvÄ inlopp till hamnen och dessutom var hamnen oftast var isfri Äret runt. (PÄ grund av de starka strömmar som finns i havet). Marstrand var lÀnge en stor fiskehamn och en utgÄngshamn för den internationella sjöfarten. Rakt vÀsterut ligger Skagen (Danmark) och den den vÀgen gick de gamla segelfartygen. Idag Àr Marstrand mest kÀnt för andra segelbÄtar som publiksport.
Under mÄnga hundra tals Är var tillgÄngen pÄ sill skillnaden mellan vÀlstÄnd och fattigdom. Under 1500-talet blev Marstrand sillfiskets centrum i Europa. Paris gatulampor brann med sillolja frÄn Marstrand. ArbetstillfÀllena lockade till sig folk frÄn nÀr och fjÀrran och under den hÀr tiden blev ön vida kÀnd för sin omoral. Det fanns över hundra krogar pÄ den lilla ön. VÀlstÄndet var stort och rÄdhuset byggdes i sten eftersom man var trött pÄ alla brÀnder. Men sillen försvann och det blev inga mer stenhus.
Historien fortsĂ€tter…… Vid freden i Roskilde 1658 blev Marstrand svenskt och det var nu som fĂ€stningen började byggas. PĂ„ 1700-talet kom sillen tillbaka. För att locka arbetskraft till Marstrand infördes ”Porto Franco” vilket betyder frihamn, fri frĂ„n skatt, fristad för brottslingar och Sveriges enda stad med total religionsfrihet. Men de stora ”sillepokerna” tog slut och Marstrandsborna tvingades hitta nĂ„gon ny inkomst. NĂ€r fenomenet ”havsbad” kom pĂ„ modet under senare delan av 1800-talet upplevde Marstrand en ny glansperiod. Marstrand som badort drog till sig det ”fina folket” som ville roa sig kungligt pĂ„ de nybyggda anlĂ€ggningarna samt ”Societetshuset”, ”Turisthotellet” och Marstrands varmbadhus.
Socitetshuset – Marstrand. Sveriges konung Oscar II (stĂ„r staty framför huset), tillbringade i stort sett varje sommar frĂ„n 1887 – 1907 pĂ„ Marstrand, vilket gav kunglig glans till ön och societen. Framför huset ligger kajen och kungsplanen, en stor plats dĂ€r socialt liv och spel Ă€gde rum……bara nĂ„gra 100 meter frĂ„n de tjocka stenvĂ€ggarna till Carlstens fĂ€stning dĂ€r mĂ„nga fĂ„ngar utsattes för otroligt lidande.
Carlstens fĂ€stning – stackars de som hamnade dĂ€r! I mer Ă€n 300 Ă„r har den vĂ€ldiga vĂ€ktaren skyddat den lilla trĂ€staden nedanför. Eftersom hamnen nĂ€stan aldrig fryser till, förlades en del av den svenska flottan hĂ€r. För att försvara Marstrand beslutade Karl X Gustav att bygga en fĂ€stning pĂ„ ön. Arbetet utfördes av fĂ„ngar som dömts till straffarbete. Först byggdes ett fyrkantigt torn och murar runt en liten borggĂ„rd. PĂ„ 1680-talet förstĂ€rktes fĂ€stningen genom att tornet gjordes runt och högre, samt att murarna höjdes. I början av 1700-talet stod vallarna som omsluter den stora borggĂ„rden fĂ€rdiga och under 1800-talet byggdes de yttre delarna. 1860 rapporterades fĂ€stningen vara fĂ€rdigbyggd. FĂ€stningen har anfallits tvĂ„ gĂ„nger. En gĂ„ng av norrmĂ€nnen och en gĂ„ng av danskarna. Vid bĂ„da tillfĂ€llena förlorade Sverige fĂ€stningen men fick tillbaka den efter förhandlingar.
Att slĂ€pa sten till fĂ€stningsbygget var ett hĂ„rt arbete. För att fĂ„ tillrĂ€ckligt med arbetskraft infördes ett nytt straff i den svenska lagen – ”Marstrandsarbetet”. FrĂ„n hela landet fördes dĂ„ förbrytare som skulle ingĂ„ i arbetsstyrkan. Straffets lĂ€ngd varierade frĂ„n ett par Ă„r till livstid. För att förhindra rymningar var fĂ„ngarna försedda med en tvĂ„kilos jĂ€rnkula fĂ€st med en kĂ€tting runt ena fotleden. ”Lasse-Maja” Ă€r en berömd fĂ„nge som satt pĂ„ Carlstens fĂ€stning i 26 Ă„r! Han hette egentligen Lars Molin och var en framgĂ„ngsrik tjuv. Genom att klĂ€ sig i kvinnoklĂ€der lyckades han lĂ€nge undkomma polisen, men till slut greps han och dömdes till livstids Marstrandsarbete. Tack vare sina kokkunskaper (som han lĂ€rt sig som ”kvinna”) avtjĂ€nade Lasse-Maja stora delar av sitt straff som kock. Efter 26 Ă„rs fĂ„ngenskap benĂ„dades han av kung Karl XIV Johan.
Nej, nu mÄst vi ut! Ut frÄn denna tunga stenhög och dess fÀngelsehÄlor och annan hemsk historia. Jag blev lite yr i mössan och fick hjÀrtklappning nÀr vi var inne i fÀngelsehÄlan. Kan det vara den tunga energin som fanns dÀr? Jag tror det.
Nu blir det ett besök pĂ„ en av de mĂ„nga restaurangerna – ”VĂ€rldshuset”. Torsk för mig och kött till Ronny. (PĂ„ menyn fanns en rĂ€tt. Det stod ”dagens fĂ„ngst”. VĂ„gade inte ta den. Det kunde ju tusan bli vad som helst. Sill? Makrill? BlĂ„manet? NĂ€, inga sĂ„dana överraskningar nĂ€r man Ă€r hungrig och har traskat backe upp och backe ner pĂ„ Marstrand.) Det Ă€r vĂ€ldigt backigt och mycket kullersten.
Silverpoppeln pĂ„ Marstrand. Planterad Ă„r 1866. TĂ€nk vad den har sett……
Jag Ă€lskar Marstrand! SĂ„ klart har vi med denna utflykt i vĂ„r informations pĂ€rm i stugan. SĂ„ vĂ€rt ett besök, men som sagt – det mĂ„ste vara ”MarstrandsvĂ€der”!
Det Ă€r dessa böcker som jag lĂ€st i sommar och de finns översatta till tyska! LĂ€s dem och sedan nĂ€r ni kommer till oss, kommer ni att besöka Marstrand – jag lovar!
